Den 21 april presenterade SNS Demokratiråd en rapport om de internationella samarbetsorganisationerna har spelat ut sin roll. Forskarna rekommenderade regeringen att ta ledartröjan i att utöka de internationella organisationernas inflytande.

Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap, inledde med en presentation av rapporten och konstaterade att de senaste 75 åren har organisationerna vuxit fram och ökat i antal, t.ex. FN, IMF, EU och WHO. Utgångspunkten för rapporten är konstaterandet att samtida problem är gränsöverskridande och globala. Alla understryker vikten av internationellt samarbete – global governance. Men har dagens organisationer de förutsättningar som krävs för att klara de internationella utmaningarna?

Förutsättningarna för effektiv problemlösning anser forskargruppen vara organisationernas maktmedel, effektivitet och legitimitet. Forskargruppen bestod av Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, Karin Bäckstrand, professor i samhällsvetenskaplig miljöforskning vid Stockholms universitet, Jan Aart Scholte, professor i global omvandling och förvaltningsutmaningar vid Leidens universitet i Nederländerna samt Thomas Sommerer, professor i internationella organisationer vid Potsdams universitet i Tyskland.

Olika typer av makt

– Organisationerna fick ökade maktmedel mellan åren 1950-2010, därefter har utvecklingen avstannat eller gått tillbaka, sade Jonas Tallberg som också delade upp maktmedlen i flera undergrupper: Legal makt, institutionell makt, materiell makt och idémakt.

Jonas Tallberg konstaterade också att bindande beslut blir allt mindre vanligt förekommande och att mjuka maktmedel ökar istället. Tallberg beskrev index, scoreboards och rankningar som exempelvis PISA som verkningsfulla även om de inte ersätter mer kraftfulla institutionella medel.

Effektiviteten är bättre än nidbilden

– Effektiviteten i organisationerna är bättre än nidbilden, fortsatte Jonas Tallberg. Effektiviteten delades även den in i flera undergrupper: politikutveckling, regelefterlevnad och problemlösning.

Slutligen talade Tallberg om organisationernas legitimitet.

– Vi kan inte se någon generell legitimitetskris trots omfattande kritik från antiglobalistiska populister.

De kunde dock se en klyfta där medborgare generellt har lägre förtroende för internationella organisationer än beslutsfattare.

Slutsatserna var att existerande internationella organisationer har många nödvändiga kvaliteter för global problemlösning. men att förutsättningarna är otillräckliga för dagens och framtidens stora globala utmaningar. Forskargruppen ansåg att det krävs en nyinvestering i internationellt samarbete, framförallt i form av ökade maktmedel. Sverige bör ta ledartröjan i förstärkningen av den globala samverkan.

Tre potentiella reformstrategier

Man vill först uppgradera existerande organisationer genom nya befogenheter på oreglerade områden, se mer majoritetsomröstning för att undetlätta beslut, se bättre medel för att säkerställa regelefterlevnad, förstärka kärnfinansieringen, försvar av idémakten och expertis mot populism.

Därefter vill forskargruppen vill utveckla nya samarbetsformer med offentlig-privata partnerskap, privata regleringsorgan, subnationella samarbeten samt informella mellanstatliga nätverk.

För det tredje rekommenderar man att transforera globalt samarbete med nya och mer kraftfulla organisationer, överstatliga maktmedel som i EU, se starkare demokratiska mekanismer, utöka rollen för internationella domstolar och ha en egen internationell beskattningsrätt. Man ser här ett Bretton-Woods moment där nya lösningar är möjliga.

De senaste tio årens utveckling är motsägelsefull

Jonas Tallberg menade också att demokratier är mer samarbetsinriktade än diktaturer. Jämfört med diktaturer har de visat sig mer benägna att ingå internationella samarbeten, skapa internationella institutioner och avhålla sig från krigföring mot varandra även om senare tio årens utveckling i både demokratier och diktaturer delvis motsäger detta.

Kan Sverige reformera systemet?

Därefter tog moderator Niklas Ekblad plats på scenen tillsammans med fyra kommentatorer: Mattias Frumerie, chefsförhandlare och delegationschef vid UNFCCC, Diana Janse, statssekreterare hos bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell med ansvar för internationellt utvecklingssamarbete och Charlotte Petri Gornitzka, generaldirektör vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Niklas Ekblad ställde frågan till kommentatorerna:

– Kan regeringen ta ledartröjan och reformera hela det internationella systemet?

– Det multilaterala systemet är jätteviktigt, men vi ska inte ha en övertro på att institutioner kan fixa problemet. Olika stater har olika idéer och intressen. Det finns idéburna konflikter bakom. Vi lever i en geopolitisk tid och det gäller att hitta minsta gemensamma nämnare, svarade Diana Janse och fortsatte med att säga att överstatligheten är en utopi. Idémakten och intressen driver regeringar. Vi behöver formera oss med de som tycker som vi och förstå andra länders pressure points. På så vis kan vi driva agendan framåt.

Kombinera det globala med mindre konstellationer

Mattias Frumiere svarade genom en motfråga – såsom demokratiutvecklingen sett ut de senaste åren behöver vi konstatera att länder vi inte håller med om kan komma att styra dessa organisationer. Vill vi själva utsätta oss för den globala styrningen? Frumiere konstaterade vidare att vi inte kommer längre än medverkande länder vill och vad de är beredda att bidra med. Vi kan även behöva kombinera det globala med arbetet med mindre konstallationer.

”Det mesta backar hem idag”

Charlotte Petri Gornitzka:

– Jag tror inte på det mest kontroversiella förslaget i den tid vi är i – det mesta backar hem idag. Idemakten är det verktyg vi behöver investera i, den behöver vi få in i systemen. Vi behöver samarbeten, man pratar om partnerskap och nya lösningar. Sverige kan spela roll här, vi har en verklighet och ett rykte om oss att ”punch over our weight” och fortsatte med att problematisera hur de internationella organisationerna leds.

”A BRICS moment”

Därefter var det dags för publikfrågor och en fråga gällde utvecklingen av BRICS. Frumiere ansåg inte att det var ett problem större än många andra medan holländaren Jan Art Sholte konstaterade att vi har en situation kring BRICS som är en reell utmaning. Globala problem är ett faktum och den delikata frågan är hur vi ska reformera och stärka internationella samarbeten samtidigt som vi bevarar våra värderingar, menade Scholte och avsåg underförstått de värderingar som genomsyrade utvecklingen fram till 2010.

Hur värnas Sveriges inflytande?

Slutligen kommenterade en åhörare att vi inte behöver någon ny organisation utan att effektiviteten är oerhört viktig i befintliga organisationer. Existerande organisationer behöver refomeras. Och hur ska vi värna Sveriges inflytande i de här organisationerna? I majoritetsbeslut kommer vi att förlora.

Slutligen kommenterade Jonas Tallberg att forskarna drevs av intellektuell hederlighet, snarare än att förhålla sig till vad som är politiskt genomförbart. Det återstår att se hur rapporten implementeras men den gav en skarp ögonblicksbild av den politiska utvecklingen.